livet är alldelse för litet för att få plats
Ja, det skulle va trevligt att va kändis faktsikt. Eller inte kändis, men typ synas i tv. Har alltid velat bli skådis sen jag va 3 år kanske.. men jag gav upp den drömmen för ca 3 år sen.
man har ju läst mycket och hört mycket om blondinbella på senaste tid, behöver inte länka hennes blogg eftersom alla förmodligen vet den. Jag minns när hon var en av alla förortsungar här ute i skälby, bara en av alla tjejer i klassen. Innan hon upptäckte innestan och hennes pappas fancy lägenhet i Vasa Stan. men endå en tjej med höga ambitioner som redan då ville bli politiker. Men hon va bara en av alla oss. men.. visst har hon lyckats? även fast hon inte är den jag minns, men hon har förmodligen blivit den hon vill. varför kan inte jag göra de jagggggg viiiiillllllllll.....? nej juste, min pappa bor inte i en fancy lägenhet i vasa stan, och min pappa har inga sånna kontaker så jag kan få ett steg in i den ytliga kändisvärlden eller dit jag vill. Och jag kan inte byta liv till nåt präktigt innestans liv, inte för att det är vad jag vill! men jag kan lixom inte få vara med vare sig jag vill eller inte. Fast de va väl inte allt blondinbella? En knuff i ryggen och höga ambitioner?
Jag kommer aldrig få en knuff i ryggen, efter som jag inte har nån som kan knuffa mig i rätt riktning. Och jag har inga kontakter, vi har inga speciella kontakter. Så då ska man ha höga ambitioner och göra allt själv på samma gång!? Och just nu druknar jag i mitt liv som det är? med massa i skolan, som jag knappt klarar av pg a mina "höga ambitioner" och mina besvikelser när jag får ett vg, pg a av min ångerst över att jag inte "räcker" ..så är skolan för mycket. och så jobbet, sena kvällar och helger då jag egentligen skulle behöva sköta skolan som jag endå inte orkar på helgen för då vill jag ha kul!! Jag vill dansa och dricka och ha trevligt och va galen! och så vill jag hinna med och träna, helst varje dag efter skolan! men då ska jag ju plugga. men om jag inte tränar så mår jag inte bra och om jag inte pluggar får ju jag sån där vad heter de... panikångerst. och så är jag sjuk hela tiden, då hinner jag med absolut ingenting, då rubbas hela schemat!
Så hur fan ska man hinna med att ha ambitioner och komma frammåt i livet, och göra det man själv vill???? Jag förstår inte hur det går till? Jag kommer bli besviken och ha de tungt med skolan, knega på gymmet och jobbet, supa mig alldelse för full och endå inte ha tid. panikångerst. om skolan förvinner kunde man ju i alla fall göra nåt vettigt.... men de är ett tag kvar. Välkommen till mitt menningslösa liv! Fullt panikångerst. men jag kan va glad endå, för jag är glad över min uppväxt min familj och mina vänner. men livet är alldelse för litet för att få plats!
Så hur hinner man med? Blondinbella, du kanske kan ge mig ett vettigt svar?
man har ju läst mycket och hört mycket om blondinbella på senaste tid, behöver inte länka hennes blogg eftersom alla förmodligen vet den. Jag minns när hon var en av alla förortsungar här ute i skälby, bara en av alla tjejer i klassen. Innan hon upptäckte innestan och hennes pappas fancy lägenhet i Vasa Stan. men endå en tjej med höga ambitioner som redan då ville bli politiker. Men hon va bara en av alla oss. men.. visst har hon lyckats? även fast hon inte är den jag minns, men hon har förmodligen blivit den hon vill. varför kan inte jag göra de jagggggg viiiiillllllllll.....? nej juste, min pappa bor inte i en fancy lägenhet i vasa stan, och min pappa har inga sånna kontaker så jag kan få ett steg in i den ytliga kändisvärlden eller dit jag vill. Och jag kan inte byta liv till nåt präktigt innestans liv, inte för att det är vad jag vill! men jag kan lixom inte få vara med vare sig jag vill eller inte. Fast de va väl inte allt blondinbella? En knuff i ryggen och höga ambitioner?
Jag kommer aldrig få en knuff i ryggen, efter som jag inte har nån som kan knuffa mig i rätt riktning. Och jag har inga kontakter, vi har inga speciella kontakter. Så då ska man ha höga ambitioner och göra allt själv på samma gång!? Och just nu druknar jag i mitt liv som det är? med massa i skolan, som jag knappt klarar av pg a mina "höga ambitioner" och mina besvikelser när jag får ett vg, pg a av min ångerst över att jag inte "räcker" ..så är skolan för mycket. och så jobbet, sena kvällar och helger då jag egentligen skulle behöva sköta skolan som jag endå inte orkar på helgen för då vill jag ha kul!! Jag vill dansa och dricka och ha trevligt och va galen! och så vill jag hinna med och träna, helst varje dag efter skolan! men då ska jag ju plugga. men om jag inte tränar så mår jag inte bra och om jag inte pluggar får ju jag sån där vad heter de... panikångerst. och så är jag sjuk hela tiden, då hinner jag med absolut ingenting, då rubbas hela schemat!
Så hur fan ska man hinna med att ha ambitioner och komma frammåt i livet, och göra det man själv vill???? Jag förstår inte hur det går till? Jag kommer bli besviken och ha de tungt med skolan, knega på gymmet och jobbet, supa mig alldelse för full och endå inte ha tid. panikångerst. om skolan förvinner kunde man ju i alla fall göra nåt vettigt.... men de är ett tag kvar. Välkommen till mitt menningslösa liv! Fullt panikångerst. men jag kan va glad endå, för jag är glad över min uppväxt min familj och mina vänner. men livet är alldelse för litet för att få plats!
Så hur hinner man med? Blondinbella, du kanske kan ge mig ett vettigt svar?
Kommentarer
Trackback